Golvhögtalare har ett bredare frekvensomfång, speciellt i basregistret, jämfört med stativhögtalare. Detta då man har ett större kabinett med ökad inre lådvolym, samt att man oftast har fler antal element. Mest förekommande är att tillverkare bygger sina högtalare efter 3-vägs principen, men det finns även 2-vägs och 4-vägs. Med en 3-vägs konstruktion innebär det att man har en delningspunkt mellan diskant till mellanregister, samt mellanregister till bas. Genom att nyttja olika storlekar och konstruktioner så kan man optimera ett elements arbetsområde.
Värt att tänka på med en golvhögtalare är den högre tillverkningskostnaden. Fler element och ett större kabinett med stagning kostar helt enkelt mer. Då en golvhögtalare också kan spela både högre och djupare i basregistret, så kommer rummets storlek också vara avgörande på återgivningen.
Vissa modeller har dubbla ingångar på anslutningsterminalen. På så sätt kan man ansluta två högtalarkablar där signalen leds direkt i delningsfiltret. Detta kallas för bi-wire (fritt översatt “två kablar”). Genom detta kan man i större grad optimera högtalarkablarnas kvalitet för ett bättre ljud.
Tar man bort blecken mellan de två ingångarna så kan man ansluta dubbelt med förstärkarkanaler. Då driver man toppdelen (diskant/mellanregister) med en förstärkarkanal samt basdelen med en annan förstärkarkanal. Detta kallas för bi-amp (fritt översatt två förstärkare). Genom detta kan man förse högtalarna mer med antal Watt för ökad kontroll. Många hemmabioförstärkare med sju kanaler eller fler har en bi-amp funktion.